Direktlänk till inlägg 5 mars 2014
Ett steg framåt och två tillbaka
Idag började samla in spillrorna av det som tidigare var mitt liv. Nu börjar jag skönja ljuset i tunneln, men jag anar att det ännu är en lång lång väg att gå. Om jag når fram får tiden utvisa. Nu börjar man kunna skönja att det snart blir/är vår, vilket automatiskt gör att allt blir lättare. Jag hoppas jag hittar tillbaka under den ljusa årstiden så jag kan lägga upp ett litet lager av energi så jag slipper en sån här svacka igen.
Jag undrar också hur det kommer sig att en människa kan knyta upp hela sin tillbavaro på en enda person. När den personen försvinner faller allting.
Jahaja, så har ännu en natt med 4 timmars sömn passerat. Hittills har jag varit bortskämd med att få sova ordentligt den 3:dje natten, men nu har vi visst brutit den vanan också. Man undrar ju bara hur länge man skall orka hålla på så här. Såg så väl...
De senaste 4 åren har faktiskt varit pest. Höstdepressioner kan man tänka, och så kanske det har varit också. Allt har i alla fall kännts lättare bara året har svängt så vi har fått mera ljus. Men under sommaren 2013 hände något som fick hela mig att...
